ekuriren.se - Eskilstuna-Kuriren på nätet.
ONSDAG 3 MAJ 2006
Dont mention the war
1991 instiftades pressfrihetens dag av FN:s generalförsamling. I Sverige finns pressfriheten reglerad i lagen, men på många håll i världen är det inte så. I Eskilstuna-Kuriren intervjuas i dag Eskilstunabon Hikmet Elhadj, en journalist som arbetat under ofria former i Irak. Hikmet Elhadj, 48, har överlevt tre krig. Genom att inte skriva om dem.- Konsten är att skriva om kriget utan att nämna det, säger han.Hikmets journalistkarriär började på ett rätt vanligt sätt. Han skrev reportage om studentlivet när han läste på universitetet i Bagdad. Det var 70-tal och Irak var Mellanösterns rikaste land. Hikmet fick sitt första tidningsjobb innan han var färdig med studierna, och det första reportaget handlade om barnarbete.- Lagen förbjuder användandet av barn som arbetskraft, men alla vet att det förekommer i provinserna. Fabrikerna ligger långt från huvudstaden, säger han.Tvingades lämna tidningenVälståndet satte fart på byggandet i storstäder som Basra och Bagdad. Men teglet producerades av barnarbetare i de små landsbygdsfabrikerna. Hikmet åkte dit. Sedan åkte han hem och satte sig vid skrivmaskinen.- Det var min första möjlighet att göra det jag alltid velat: Att skriva och berätta sanningen. Följden blev att jag tvingades lämna tidningen. Man sa att det var oprofessionellt.När kriget mellan Iran och Irak bröt ut -81 recenserade Hikmet videofilmer på kultursidorna. - För mig är press detsamma som nyheter, att berätta för folk vad som händer. Men dag för dag märkte jag att började bli kulturjournalist.Lydiga journalisterSamtidigt som tusentals soldater dödades och lemlästades i det bergiga ökenlandskapet mellan Iran och Irak satt Hikmet och skrev poesi, han översatte texter av Noam Chomsky och Michel Focault, han skrev och han frågade sig själv: Har jag gett upp min övertygelse?Nej, blev svaret. - Efter 1981 fanns det två sorts journalister kvar i Irak: oberoende journalister och lydiga journalister, som skrev om kriget. Kulturministeriet uppmanade oss att skriva, de ville till och med att vi skulle skriva poesi om kriget.Genom att inte skriva om kriget markerade man sitt motstånd. - Min generation representerar en brytpunkt i Irak. Vi är som en bro mellan det traditionella och det moderna inflytandet från väst. Jag minns att jag en gång fick kritik för att jag hade översatt en text av den italienske författaren Umberto Eco. Det var 1992, när det första kriget mot amerikanerna pågick.- Man ifrågasatte varför jag översatte en text om språkets skönhet när det föll bomber över Bagdad och när vi inte ens hade elektricitet, säger Hikmet och ler.Umberto Eco talar om språkets symboliska betydelse. Han skriver om hur litteraturen tillåter oss att analysera och till och med kritisera det vi ser omkring oss, utan att för den skull skriva om sådant som sker varje dag. Litteraturen speglar samtiden, säger Hikmet:- En bild av mitt land är att beskriva det som ett minfält. Jag har vandrat genom det och klarat mig, men mer för att jag hade tur än för att jag följde en plan.Han pratar så. I bilder. Och när han stryker handen över skägget är han faktiskt inte helt olik Umberto Eco.Tio år efter att Umberto Eco-artikeln publicerats bröt kriget ut på nytt i Irak, i full skala. - Kriget skildras likadant i alla officiella medier. Man talar om vad som händer vid fronten. Båda sidor tror att de sitter inne med sanningen och ingen säger som det är: att det handlar om en krock mellan två kulturer, mellan två sätt att tänka. Hikmet kom till Sverige i slutet av 2004 och bor nu i Eskilstuna tillsammans med sin hustru och dotter. Efter 17 månader i ett nytt land är viljan att skriva större än någonsin.- Jag har funnit ro i Sverige, jag har mött många vänliga och intressanta männsikor och jag har kunnat skriva flera dikter. Men det räcker inte. Jag vill förmedla vad jag sett också. Just nu kan jag inte göra det på grund av språket. Det finns ju inga arabiskspråkiga tidningar i Sverige, säger han.Sedan tar han klivet in i bildernas värld igen.- I Irak var jag rädd för kriget. Här är jag mer rädd för att känna mig utestängd. Jag vet faktiskt inte om jag har passerat minfältet riktigt ännu. Fotnot: Hikmet Elhadjs senaste texter finns att läsa på http://www.kolyom.blogspot.com/ Mathias Ståhlemathias.stahle @ ekuriren.se016-156260
هناك تعليق واحد:
مرحبا
الا تترجمها يا استاذ لنفهم هذا الhard talk
M_ A
إرسال تعليق